Statistiken ligger i bottenskrapet, förstår det, den här bloggen är ju död. har verkligen noll inspiration till att skriva, är så sjukt trött jämt och ser inte fram emot någonting. Sitter och nördar på internet i princip hela dagarna. Det är mitt liv just nu. Man får se världen genom en jävla datorskärm, utan att få uppleva något själv.

Det hjälper inte heller att säga "ta tag i ditt liv", det finns inget liv att ta i, jag kan inget göra i den sits jag är i, det finns noll engagemang från omvärlden. Jag är LÅST.

Jag är likgiltig till allt. orkar inte bry mig längre, men måste säga att jag har närmare till tårar än till skratt, är bara så förbannat less på alla korkade människor i världen. Hoppas att det är en meteorit eller nåt som slår ner 2012 så hela jorden dör. Tyvärr kommer många djur att stryka med också, men dom kommer inte att se det som ett straff från Gud iaf (JAG ÄR INTE RELIGIÖS, bara påpekar vad vissa kommer att tro). För visst människan är ju värd allt hon får och allt hon inte får tar hon och säger att hon är värd det.

Människan är girig, och det har visat sig på vår planet, det har ökat med 3 MILJARDER människor på bara 20-30 år. Det måste ju betyda att något är åt helvete galet. Om vi inte var så förbannade många skulle alla må så mycket bättre. Och uppenbarligen har denna stora hjärna bara lett till än mer besvär. I och med att vi tänker så grubblar vi och detta kan vara båda bra och dåligt ur en psykisk vinkel. Jag tänker alldeles för mycket och är iomd depreimerad. Men jag vet inte om dom i min närhet vet om det. Det är aldrig någon som säger något, eller frågar något när det är helt uppenbart att jag är ledsen eller nere.

Min kompis (svala som jag kallar henne här) hon ser på en gång och frågar vad det är, även om jag inte alltid säger något så är det trots allt uppskattat att någon frågar. Men här hemma är man väl van vid mutter och att få huvat avbitet om man frågar något. Så dom som behöver det hamnar i skymundan och får sitta med en värkande knut i bröstet i stället.

Min vardag är inte vacker, den har till och med blivit bättre på vissa håll, men eftersom människor är idioter så blir det inte bättre på andra. Och att ständigt stå och stampa på samma ställe ger aldrig något. Men dom förstår inte det här hemma.

Som på alla skolor var även min klass uppdelad i mindre grupper. En som inte riktigt verkade passa in i sin grupp var, låt oss kalla henne, Smurfen. På grund av bråk med en av de andra tjejerna började hon vara med i min grupp i stället, och vi fick hela tiden höra hennes sida om vad som hade hänt och hur hon inte kunde förstå vad det var som var fel. Vi hörde även från den andra sidan en del grejer, jag var rätt opartisk, då jag och Smurfen själva hade haft ett par gnat.

Under sista delen av skolan var det väl hyfsat, tänkte inte mer på det, annat än att hon i ett par områden var rätt irriterande och jag började smått förstå vad det var som gjorde att det inte hade fungerat i den andra gruppen till hundra procent.

Hon var för det första väldigt irriterande att lyssna på om hon hade något att berätta, det var rörigt som fan och alldeles för många detaljer. För att inte tala om att hon ofta skröt om diverse saker, som hennes syskons meriter inom sport och hur hon spikade det där jävla samhällsprovet. Det återkom hela tiden. Det var en av grejerna som dom i hennes tidigare grupp hade funnit mycket irriterande med henne, att hon ofta skröt om hur hon fick bättre resultat på proven och hur hon ofta surnade till om hon fick sämre än nån annan.

Sen är det ofta hon visar bilder på sina bäbisar (vi pratar inte människobäbisar) och hennes jävla häst som för fan är rädd för tamefan allt. Och hur hon nästan alltid måste vara hemma och ta hand om den där jävlen för att hela familjen ska iväg och kolla nåt jävla skidlopp. Buhu. Vem fan bryr sig.

Sen var det ett par råttor som vi hade ute ur buren och busade och gosade med, det råkade stå en fiskskål mitt på bordet. Råttorna hade varit upp och kikat iden vad det kunde tänkas vara i den och sedan tappat intresset. Då av någon outgrundlig anledning fick Smurfen för sig att ta en av råttorna och bara knappt hålla henne över skålen (som är full med vatten) så att råttan får kämpa som fan för att hålla i sig och hon skrattar när råttan tappar taget och blöter ner hela nederdelen av kroppen i skålen. Och hon gör det flera gånger!!! Fattar inte varför jag inte ingrep, men jag har alltid varit en fegis.

Sen har vi dom fina historierna från gården där hon bor, de hade en honkatt som fick ungar för något år sedan, och tydligen var det hysteriskt kul när dessa ungarna for in i en fläkt, och levande maldes till köttfärs. Normalt...

Nu i sommar har hon börjat jobba på gården som min bästa kompis jobbar på, på hennes inbjudan. Men vad har hon fått för det? Min kompis, låt oss kalla henne Svala, hade till och med erbjudit henne sin lägenhet att sova i under tiden som Smurfen vikarierade för henne. Min kpomis har två kattungar, dessa hade utan förvarning åkt på spö flera gånger under tiden Smurfen var där, till och med inför ögonen på Svala. Detta var droppen och kattungarna fick stanna hos Svalas föräldrar så länge. Sen hade Smurfen ätit upp all mat i kylskåpet utan att på något sätt ersätta, hon hade inte heller betalat tillbaka något för att hon fick låna lägenheten i en vecka.

Sen när de jobbade kunde hon inte ta ett direktiv utan att sura ihop fullständigt, hon kan heller inte se om någon av korna är sjuk eller skadad. Hon är långsam och dessutom slarvig men om man på något vis påpekar det så får man huvet avbitet. Sen när chefen inte ser så är det bara lagårdskatterna som gäller. Och sen går hon omkring och ser upptagen ut för att slippa få på sig en massa jobb.

Nu under tiden hon jobbar har hon fått bo hos chefen, detta utan att säga tack eller något, utan hon utnyttjar de till max.

Fattar inte att jag inte har sett det tidigare, men det har länge varit något med henne som gjort att hon och jag inte varit hundra kompisar. Nu först ser jag varför. Jag kan heller inte skriva det här på min originalblogg då hon ibland kikar in där, utan att lämna kommentarer eller nåt men jag vet att hon är där och smyger.

Jag kommer åka bort ett par dagar till helgen, så min aktivitet här kommer att bromsa ner än mer.

Ska åka till min kompis som bor en bit söderut, bara det att det kommer vara hon, jag och hennes kille. Känns lite akward. Jag gillar honom han är en jättebra kompis men det kommer ändå att kännas som om jag bara är i vägen (dom träffas inte så ofta då han just nu håller på med lumpen) så det kommer kännas som om jag är det femte (det här fallet tredje) hjulet. Får se vilken dag jag åker ner... Blir nog inte långvarig, sist var jag där i en vecka fast det var tänkt att jag bara skulle stanna tre dagar. Men får se, hur länge dom vill ha mig där, resp hur länge jag klarar av att stanna utan att känna mig som en käpp i hjulet för deras del.

Kommer säkert nåt mer inlägg om min babe :) har ett avsnitt kvar av True Blood, sen kan jag obehindrat bläddra bland bilder och klipp å youtube utan att riskera att avslöja något jag inte vill se i förhand.

This is how I like 'em

Det är inte samma strikta frisyr jämt, älskar den här :)

Stämmer så jävla bra...

Jag är upp över öronen olyckligt kär i en omöjlig dröm.

För er som nu inte visste det så är det Alexander Skarsgård    som spelar Eric i True Blodd, dvs en svensk. Alltså har det undsluppit en del svenska repilker i serien. Det låter rätt fult när det är inklämt i en amerikansk serie, men det är samtidigt rätt kul :) Blir lite störd dock på amerikanerna som ska snacka svenska, vi som bor här hör ju att det låter helknasigt, men ändå.

Har sett nån annan serie också som dom visade mitt i natten, i ett avsnitt var det med en svensk maffia (HA!) och där nämndes det både IKEA och någonting med lingonsylt. Men ingen av dom var svensk så deras svenska var ungefär det fulaste någonsin, gick inte att förstå mycket av den.

Men jag tycker det är kul när de lyckas peta in Sverige i filmer och serier, det känns som om de vet att vi finns. Amerikanrena kanske inte är alldeles bakom flötet i alla lägen ändå...

Har inte skrivit något på ett tag, men jag har väl haft ett par bra dagar i mitt meningslösa liv. Har rent varit glad idag... ovanlig känsla...

har börjat kolla igenom säsong två av True Blood, den får tummen upp av mig :) Eric är mycket snyggare nu än han var i första säsongen, däremot ser Bill äldre ut... Ett irriterande moment är dock Fellowship of the sun, är inte speciellt imponerad av Gud och religion, och himlar en del med ögonen så fort någon nämner "honom".

Så nu lärde ni er något nytt om mig, jag är INTE religiös.

Eric säsong 1

Säsong 2