Jamen jippi, är tillbaka i hysteriska panikattacker som kan komma när som helst, men aldrig när någon ser. Aldrig. Blir bara besvärligt och en massa obekväma frågor. Kan inte hjälpa mig iaf. Ingen kan ge mig vad jag behöver.

Och vad är det då?

En människa som kan läsa mig rakt igenom, som vet vad jag tänker och känner utan att jag ska behöva säga det rätt ut, som jag vet att hen vet. Men sånna måste man antingen växa upp med eller hitta där ute i världen. Och eftersom jag aldrig är där, världen alltså, så är det senare uteslutet. Och har inte vuxit upp med någon. Har ingen kompis som jag är så bundis med, någon som jag trivs så otroligt bra med. Never gonna happen. Känner mig ovärdig andra människor. Vem fan vill ha nåt att gåra med någon som är så ful och naiv och negativ? För att inte tala om clueless om hur saker funkar eller vad man ska säga i vilket sammanhang som helst. Som aldrig har någora roliga eller intressanta tankar och ideer. Utan bara sitter passiv så mycket att folk helt enkelt bara ser förbi mig. Funkar för mig. Är hellre osynlig. 

Eller en hund.

Lite lättare att hitta, men kommer heller aldrig att hända. Det går helt enkelt inte.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Satt precis och funderade när Jossi var född, men kunde inte komma ihåg. Så jag började bläddra igenom gamla inlägg här och hittade det jag sökte. Hon var född den nionde februari och hon dog den 11 april. För exakt sju år sedan togs mitt lilla lycko...

Ungefär såhär det är i mitt huvud hela tiden.

Ofta min tanke om amerikanerna, och deras 'protecting our country' ...

Var på kurs nyligen, om säkerhetstänk och arbetsmiljö. Kommer inte ihåg ordvalen precis. Men hur som, vi kom in på stress och vilka typer av stress det finns, fysisk eller psykisk och vad som skiljer dom åt. Det hon sa om psykisk stress var som om ho...