“Every normal man must be tempted at times to spit on his hands, hoist the black flag, and begin to slit throats.”

- H.L Mencken

Tänkte komma in och skriva igår men fick inte för internet la av eller nåt så det blev inget. 

Har varit utan jobb en månad nu snart, och det blir en månad till, sen ska man väl ha jobb igen. Vet itne vad jag tycker om det. Det är ju fint att ha pengar, måste bara komma till nåt eget också så att man faktiskt kan använda dom där pengarna också.

Hur looser är inte det då, hemma hos päronen tre år efter studenten. Men orkar man inte så finns det inte så mycket att göra, har ingen livsenergi. När jag är hemma tänker jag en massa på framtiden och ångrar mycket som hänt - sunt va? Men gör ingenting, så jag sitter bara med mina hjärnspöken och vaggar fram och tillbaka - psyket nästa! (fast det gör väl inget, då har jag ju eget rum och folk som sköter mig dygnet runt (jag skojar fattar ni väl?)). Och på jobbet försöker jag bara att tänka på det jag gör, men stor del av tiden går också åt till att misshandla mig själv psykiskt för att jag tycker att jag gjort ett dåligt jobb eller för att jag bara står och tittar på eller för att jag försöker agera smart nån gång och kommer med världens mest idiotiska förslag. Och hela tiden tänker jag på vad andra tycker. Vissa är jättesvåra att läsa så man vet inte om dom är agra, irriterade, neutrala eller till och med roade. Det är en jävla stress hela tiden. En annan typ av stress än den jag lever med när jag är hemma.

Ta mig ut i landet går dåligt, tänkte ju som fara och resa i Sverige eller nåt, men hari nte kommit iväg av div anledningar. Har haft tider hos läkarn (hälsotest på jobbet) och mina djur har varit (och är) sjuka. Så det har inte känts rätt att bara lämna och åka. På tal om mina djur så dör väl alla smådjuren ifrån mig innan sommaren. Har redan förlorat tre på ganska kort tid.

Men när det är bara jag och katten så blir det lättare, då kan man ta sig runt och åka när man vill (om man nu inte ska till läkarn då, vilket jag ska igen om några veckor) därför sitter jag här nu och är inte någon annanstans.