Sitter hemma en lördagkväll, precis som vanligt, inget nytt händer, som vanligt. 

Har ledigt från jobbet en vecka och börjar nu känna måndag krypa närmare, ångest i hela magen, vill inte åka tillbaka. Men det beror inte på jobbet, det beror på mig. Jag får alltid ångest inför återfärder, till och med när jag skulle åka tillbaka till skolan, och det var den lyckligaste tiden i mitt jävla värdelösa liv. Så är jag borta från jobbet en vecka så kommer alltid ångesten helgen eller dagarna innan och så sitter jag bara och ser tiden rinna iväg tills jag måste åka tillbaka. 

Missförstå mig rätt, jag tror att jag kanske kan gilla det här jobbet till och med, jag trivs med folket och förstår väl hyfsat vad jag håller på med, för att inte tala om lönen, kan lägga undan femton tusen i månaden, minst! (Bara för att jag bor hemma än dock, sen blir det annat). Men det är inte det här jag vill jobba med! Vet inte vad jag vill jobba med men det är fan inte det här!

Sen inbillar jag att det är saker jag vill jobba med, och så tänker jag efter och sparkar mig själv för hur jag någonsin kunde tro att jag skulle kunna jobba med det. 

Den här veckan har jag mått så satans pyton, ni fattar inte! Har varit sur och irriterad hela tiden, svängig i humöret, men naturligtvis aldrig glad. Visst garvar man åt dumma filmer, men man är inte på riktigt glad för det. 

Under jobbveckorna jag jag inte tid för känslor eller något överhuvudtaget. Där är det bara bekräftat, skaffar man jobb så finns det inte plats för ett liv, det är bara å glömma. Spela roll om man kan köpa saker och resa runt och annat skit - det kommer inte finnas tid att utnytta det på. Känns som om jag större delen av vinterna har pendlat mellan jobbet, bilen och sängen, Hur i helvete skulle jag kunna hinna med vardagsgjejer? Än mindre ett liv och sånt jag vill ha i mitt liv? DET GÅR INTE. 

Jobbet jag har nu är bara ett vikariat dessutom, så jag kommer ju inte att vara kvar hur länge som helst, vad gör man sen? Med en massa pengar på kontot och INGENSTANS att ta vägen, ingenting att göra, och än mindre motivation, där ens enda jävla önskan är att antingen vinna massor av pengar och bara försvinna, eller bara försvinna helt enkelt. Screw everything. Dödslängtan har varit stark den här vintern - kan vara vinterdeprissionen, kan vara toxoplasma, vem vet? 

Måste gå och sova snart, men vill inte riktgt, för då måste man ju kliva upp till helgens sista dag.