Har lääääänge varit i en svacka, men jag har nyss kommit hem efter att ha varit hos Svala i några veckor och det var väldigt uppfriskande, hon verkar ha en del förståelse för hur jag känner mig men jag tror inte hon vet riktigt hur allvarligt det har varit. Men hon har stöttat mig och hon har inte pressat mig, inte så som pappa och mamma har gjort - dom fattar inte att jag måste få ta den tiden jag känner att jag behöver för att förbereda mig för det som kommer.

Svala brukar säga att jag till slut kommer bli less på att sitta hemma, och jag kommer till slut att känna en vilja att göra något, att ta tag i det. Jag har börjat hitta det där nu - Viljan att göra något. Att jobba känns inte så satans jobbigt heller.

Sen tror jag ju att solen har biddragit lite, har varit ute mer och sett solen mer, har varit uppe tidigare på morgonen, det kanske blir bra innan sommaren kommer :)