Det har blivit bättre nu under våren, jag har fått ett sommarjobb så det blir det första jag gör på två år. Kan ju vara skönt...

Men har nyss fått reda på en väldigt störande fakta, det lilla mysiga huset som finns i vårat område har för ett tag sen varit till salu, morsan var ju naturligtvis arbetslös då så det blev inte av att vi köpte det. Men så kom jag å tänka på - om morsan och farsan hade skillt sig vid lämpligt tillfälle så hade kanske jag och pappa bott där nu. För helt ärligt - hela familjen skulle må så mycket bättre om dom skillde sig, helst för 10 år sen.

Men det verkar som om det jag ofta känner om att aldrig idas göra någonting - hur viktigt eller nödvändigt det än är - kommer från deras håll. Så är det ofta - om inte dom ids, varför ska jag?