Dagens...

...godaste: kladdkaka med grädd, samt en kopp varm choklad med grädde, chokad och chokladsås, mumsigt värre

...humör: bra faktiskt

...höjdpunkt:

...irritationsmoment: facebook

...jobbigaste:

...kläder/outfit: smutsigt och fläckigt

...roligaste: Eight legged freak (filmen som gick på tv)

...tv-program: Top Model

Och rubriken kommer from nu inte att vara "Dagens..." utan det kommer att vara den rad jag får i lyckokakan på facebook

Jag får ofta höra att jag ska visa en glad och positiv sida när jag är runt folk, fast jag mår satan och helvete på insidan. Och i går slog det mig, att det är ju precis det jag gör, iaf när jag åker till Svala. Då är jag glad och positiv och hela det där men ibland bubblar det upp, för jag kan inte till fullp vara mig själv runt henne, jag måste kapsla in en så stor del av mig själv och det är flera gånger på väg att explodera, det pyser i sömmarna.

Men när jag är här hemma så är jag bara grå, hatar allt och alla, jag står inte ut med min jävla värld! Mätte min säng i går, jag sover på en bräda som är 70 cm bred och mjuk som ett cementblock ungefär. Konstigt att jag sover dåligt. Sen för att sängen är så smal så korvar sig mitt täcke inne i påslakanet - det säger ju sig självt att det inte är bekvämt.

Vi bor alldeles för trångt för fem personer, dvs livet får vänta, det är inte tal om att ta hem kompisar, det går inte. Hur skadar inte det våran relation med våra föräldrar, då det är dom som har satt oss i den här situationen? Dom tvingar oss att leva i ett helvet där vi har mycket liten möjlighet att påverka vad som händer omkring oss.

Ibland kan man lyckas göra en liten ändring men det tar inte lång tid innan det hela glider tillbaka i gamla vanor igen. Livet suger och jag hatar att utseendemässigt vara en människa. Vem vet, jag kanske är en annan art egentligen (nej jag är ingen jävla trans som påstår sig vara i fel kropp), jag har bara en förhoppning om att jag ska slippa återfödas till denna infekterade, döende värld och detta pga människan. Jag hatar att bli kallad människa, men eftersom jag är det sp har jag heller ingen rätt att kalla mig för något annat, allt annat är mer värt än den här parasiten.

När jag är här hemma vill jag bara dö, jag vill inte vara här, jag vill ut till mitt eget liv, men vet inte om jag är beredd på det. Om jag kommer att klara det, då jag har en så sjukt negativ inställning till allt. Hela världen är piss och jag vill inte veta av den. Så enkelt det vore om man blev ekonomisk oberoende så att man kunde leva avskillt från resen av mänskligheten för resten av livet.

Helvetesdagen närmar sig, men jag ska erkänna att jag inte ens är säker på vilket datum det är...

Jag bojkottar denna dag fullständingt, hatar den och har alltid gjort det. Detta för att jag aldrig har fått känna mig speciell denna dag, eller någon annan dag heller för den delen. När jag gock sjuan-åttan var det inte ovanligt att  det minn under lektionen kom in ett bud med rosor till flera av tjejerna i klassen på denna dag, jag var aldrig en av dom.

Men tack och lov för min del så sa man att rosorna inte längre fick delas ut på skolorna just för att vissa elever inte skulle få någon och därmed bli lessna. Stämmer bra! Sen är ju alla jävla hjärtans dag precis som alla andra dagar, man har bara en "ursäkt" att faktiskt göra något fint för någon annan.Och så alla griniga flickvänner som blir sura om killen glömmer bort dom en gång, tragiskt.

Så jag gillar inte alla hjärtans dag, det finns säkert andra dagar som är viktigare, som är mer personliga, och inte lika allänna.

Min favorit i top-model åkte ut idag, kollar repsiserna som de visar på trean, de är inne på säsong 6 nu tror jag...