Har haft en riktigt pissig vecka, har blivit skitförbannad för absolut inget och har gått och lagt mig med ångest varenda kväll. Och det är inte över, det kan jag garantera.

I huvudsak är det väl morsan som har "set me off" om man säger så, det krävs så lite från hennes sida för att jag bara ska se rött. Speciellt en sak hon gör som driver mig till vansinne - hon lindar in saker. "Oj vad det luktar illa här", "Och det är ju ingen idé att säga något åt någon i det här huset" "eller "be någon göra något i det här huset", hon pratar högt om en massa jävla saker - bara för att hon inte tycker att det händer ett jävla jota - grejen är den att jag tar det personligt! Jag borde inte göra det antar jag, men det är sån jag är. Varenda liten grej hon säger om att det inte händer eller blir gjort - det tar jag som ett personangrepp genemot mig, för det är ju ändå bara mig det är någon som helst idé att be göra något - dom andra har hon gett upp hoppet om för länge sen, eller iaf syrran.

Brorsan är rätt duktig vissa dagar men är själv rätt bra på att sucka och stånka så fort han ska göra nåt litet, typ torka av bordet eller nåt.

Känner att jag har lättare att göra saker när jag är skitförbannad, risken är bara att det kommer nån sån där våg och jag kör näven i bordet eller foten genom väggar/dörrar.

Dygnet är helt åt helvete igen, och jag är så sjukt satans trött när jag kliver upp. Har jättesvårt att kliva upp - har inget att kliva upp till så why bother? Syrran sover bokstavligen bort hela dagen och morsan blir sur för att ingen går och väcker henne - återigen är det riktat mot mig då jag är den som är hemma jämt. Men ursäkta mig att jag inte frivilligt anmäler mig till den formen av självmordsuppdrag. Syrran har ju iaf en pojkvän nu som kommer och väcker henne ett par gånger om dan.

Fick en länk om ett ställe där man kunde göra ett volontärjobb (men dom föredrog om man hade gått en visst college utbildning och en massa annan shit som jag inte kan göra härifrån) som skulle ha passat mig bättre än något annat i världen. Men då måste man ju ha pengar till att börja med - har inga, man måste ha ett jobb för att få pengar - har inget.

Är satans frustrerad och lessen över så mycket just nu, vet inte vad jag ska göra. Ångesten försvinner inte, tröttheten försvinner inte, depressionen försvinner inte, frustrationen försvinner inte, irritationen frösvinner inte. Men sparpengarna försvinner, tankeverksamheten, de få goda minnena, självförtroendet har aldrig funnits. Tårarna... Ja, ibland kan jag inte ens gråta längre.

Jag ser just nu inget som helt ljus, förutom att vintern är så vansinnigt vacker här upp, det har varit så kallt så allt utomhus är frostat och himlen har haft så härliga nyanser. Men i morrn är det nog borta - med blåst och dåligt väder.

 

Gubbfan

20 januari 2011 10:04

Jag har varit inne på den här bloggen då och då, men det händer inget på den.
Hur fungerar tillvaron med dig?
Har du flyttat hemifrån och skaffat dig jobb?
Det är ju så att sådant måste man skaffa, man får sällan eller aldrig något.
Om du fortfarande är utan jobb eller bor hemma är det faktiskt dags att du klipper av navelsträngen, även om vi föräldrar vill ha full kontroll över våra ungar så länge vi lever, så skall föräldrar sköta sitt och ungarna sitt. Vi gamlingar dör så småningom och då måste ni ju kunna flyga själva.
Om du till äventyrs inte skaffat något knog, så fundera över Norge. De uppskattar svenskar som arbetsvilliga och ärliga.
OK det blir de jobb som inte norrmännen själva vill ha, men what?.
Pengar och ett eget liv är inte fy skam.
Läste om en tjej som jobbade i Norge med något som inte krävde någon utbildning och hon tjänade bättre än sin morsa som var rektor på någon skola här i Sverige.
Folk på arbetsförmedlingen kan säkert ge tips om Norge-jobb.
Men man måste göra det mesta själv, ingen hjälper.

Hör av dig på min blogg på avdelningen gästbok.
Det som hamnar där publicerar jag inte normalt.

http://Gubbfan.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Satt precis och funderade när Jossi var född, men kunde inte komma ihåg. Så jag började bläddra igenom gamla inlägg här och hittade det jag sökte. Hon var född den nionde februari och hon dog den 11 april. För exakt sju år sedan togs mitt lilla lycko...

Ungefär såhär det är i mitt huvud hela tiden.

Ofta min tanke om amerikanerna, och deras 'protecting our country' ...

Var på kurs nyligen, om säkerhetstänk och arbetsmiljö. Kommer inte ihåg ordvalen precis. Men hur som, vi kom in på stress och vilka typer av stress det finns, fysisk eller psykisk och vad som skiljer dom åt. Det hon sa om psykisk stress var som om ho...