Nu är det oktober, och det har vart det ett tag nu. För många innebär det höstlov, älgjakt och Halloween.

För mig innebär oktober den stora årliga depressionen, oktober är alltid den värsta månaden på året, det är då jag startar bloggar som den här, det är då jag gråter mig till sömns fler kvällar än vanligt, det är då jag tänkter tillbaka och ältar sånt jag inte borde, men som jag inte kan hejda.

Halloween tycker jag också om, men vi har aldrig firat det på något vis i den här familjen, inte på det ursprungliga viset där man tänder ljus för dom som lämnat oss, och inte på det traditionella viset där man grejar med pumpor, trick-or-treatar, men godis brukar det iaf finnas hemma.

Nä, jag vet inte riktigt vad jag tycker om oktober, det är så jävla svängit i humöret. Och vädret burkar ju vara jävligt taskigt, men nu har ju vintern kommit ordentligt och solen skiner så nu är det bra, inte sådär slaskigt och glashalt som det tenderar att bli längre söderut. Kanske får man köra lite skoter i vinter också, har inte gjort det på ett tag.

"A family is a place where minds come in contact with one another. If these minds love one another the home will be as beautiful as a flower garden. But if these minds get out of harmony with one another it is like a storm that plays havoc with the garden."

Buddha

Jag har sagt det förut och jag säger det igen, jag hatar min morsa. Så är det bara, hon är inte värd mycket i mina ögon, hon är just nu den som betalar min enda räkning, men det är också det enda.

Aldrig har hon någonsin gjort något för att förtjäna min respekt, aldrig, och jag hatar henne för det.

Hon bara klagar och bryr sig om sig själv, möjligtvis syrran, men dom har väl en sån där bra relation som föräldrar och barn brukar ha, eller nåt?

Brorsan fick en ny tv i julklapp förra året för att den gamla han hade i sitt rum inte fungerar, var står den nu tror ni? Morsan anväder den som dataskärm för att hennes inte fungerar till sladdarna eller hur det nu var. Hur länge har det varit så?  Ja iaf 3 månader. Varför fixade hon det inte bara vid första lönen efter att det pajjade? Hon hade visst inte råd, för mycket pengar har gått till ego-grejer.

Brorsans dator valde att lägga av också, så han har nu varken eller. Han sitter med ps3an i vardagsrummet.

Jag har sagt förut att vi bor trångt, vi har tre och ett halvt rum (ett är för litet för att kallas rum) ma och pa har sitt sovrum, vi tre syskon fick dela på ett sovrum - till tonåren ungefär - det är ju bara såååå normalt och morsan hade det lilla rummet som sitt hobby och datarum = EGO. Jag flyttade då ner i källaren och fick ett "eget rum", med tre väggar. Bror och syster delade i tre år till. Sen fick min skola nys om att jag bodde i källaren och ville att jag skulle flytta upp igen - annars blir det socialen. Morsan fick flytta ut flera (wow, fleeera) av sina grejer och jag fick en säng och ett litet fult skrivbord - hyllor garderober och annat var morsans.

Jag for till skolan och var borta i tre år. Brorsan tog min säng. Jag är tillbaka i källaren. Och hade stannat där nere hela dagarna om det inte vore för att det inte är det minsta kattvänligt så jag kan inte ha kissen där nere - min enda livskraft och mitt ankare. Så jag och morsan bor nu i vardagsrummet. Jippie.

Syrran har det största sovrummet helt för sig själv, hon och brorsan fick varsin ny säng i våras, samt att syrran fick byta ut hela möblemanget i sitt rum. Hon har eget dator och tv. Vad klagar hon över - jo, hon har inte fått måla om, och hon har inte femman på tv:n.

Jag sover fortfarande i en 70*190 i källaren, bland pappas saker.

Syrran är den enda som har ett liv i vår familj, eller nåt sånt, ma och pa jobbar, bror går i skolan, syrran festa och leker - har kompisar och sover hela dan.

Jag lever inte.

Jag har noll och ingen levnadslust kvar, det kommer nån fläng nån gång ibland, på typ 4,13 sekunder eller nåt, sen går det över och försvinner i tomma intet som om det aldrig funnits.

Jag vill dra, men jag har inga pengar och är inte tillräckligt egoistisk för att göra det, jag vill försvinna utan ett spår och bara leva mitt drömliv - eller dö, mig gör det detsamma.

Jag är inte heller självständig, också det är morsans fel, vi har aldrig behövt göra något själva, Svala hade det så att hon fick sitt barnbidrag i handen - men då var hon också tvungen att betala allt själv, sina kläder om hon ville ha godis, sin mobil osv. Det har vi aldrig fått så ingen av oss vet hur det fungerar. Och eftersom jag hatar människan tänker jag heller inte fråga henner nu. Jag kan inte betala en ränking, jag har ingen aning om hur en arbetsplats fungerar med betalning, på skolan fyllde jag bara i ett papper och så var pengarna på plats, men i det "riktiga livet" så är det skatter och en massa annan skit som påverkar också. Arbets och pengaivet är alldeles för kompicerat.

Pappa kan man inte prata med, det finns alltid något som han "går off" på, och så kommer man in på nåt sånt där jobbigt ämne eller nåt, om nåt alls.

Homer sa precis "Lesson is, never try". Stämmer bra... det blir ändå aldrig nåt av nåt.

Har av olika anledningar varit upp väldigt tidigt idag, ungefär 5-6 timmar tidigare än vad jag stigit upp de senaste veckorna... Och det känns att den här dagen har varit 6 timmar längre än vad dom brukar vara.

Jag har haft så satans tråkigt idag - och sysslolösheten (som kommer av att man har så mycket mer tid att göra av med) har gjort att min hjärna har haft tid att tänka på sånt jag inte vill tänka på. Så varför ska man vrida på dygnet för att vara uppe när andra är det och när det är "normal vakentid" när man mår bättre av att få sova när man vill och vakna när man vill? Vilket kanske inte är sant i många fall då iaf jag blir väldigt trött av att sova för länge och sen har otroligt svårt att somna på kvällarna, fastän att jag är så trött att jag inte kan hålla ögonen öppna så tar det minimum en timme.

Kanske måste skaffa sömntabletter...? Men då ska man ju ha pengar till det också!

Och sen är det så satans mörkt i mitt sovrum (det går inte att göra något åt annat än att tände en lampa eller nåt), det kommer inte in något som helst dagsljus som kan väcka mig. Så det tar minst en timme att vakna också. Jag vaknar - är så satans trött så jag kan inte öppna ögonen, bara vänder på mig och somnar om igen. Och så blir det ett par gånger innan jag tänder sänglampan och ligger och halvsover en tre-kvart till.

Inte har man en riktig säng heller, har aldrig haft en riktig säng, som jag fått prova ut själv med en riktig madrass och inte en sån där äcklig skummadrass.

För att komma till en av de saker som bothers me, jag vill börja få in pengar, JAG VILL HA PENGAR, men jag är samtidigt så satans rädd för att få ett jobb där jag kommer att vantrivas. Jag är min värsta fiende på det området, jag kan inte gå in på en arbetsplats jag inte vill vara på, med ett leende och låtsas som om allt är bra - det går inte! Och när jag inte vill vara någonstans så blir min inställning extremt negativt, speciellt när jag inte blir behandlad med respekt, eller blir bortglömd. Så får man samma respons tillbaka, och även om man försöker fixa det så är det redan förstört! Det är bara å lägga ner och sen undviker man den platsen så mycket man kan...

Sen att mitt självförtoende ligger på minus hjälper ju ungefär ingen.

Jag vill bli miljonär så jag kan flytta till ett hus mitt i ingenstans långt från civilisationen och bara isolera mig från allt vad människor heter. Jag vill inte vara människa! Jag hatar det! Jag hatar människor! Dom är äckliga och jag skäms över att vara en.

Vet inte om jag är irriterad eller inte över en grej... Har haft lite taskigt med böcker här hemma så i väntan på att ett par nya ska dimpa ner på posten så fick jag en av morsan som hon tyckte att jag kunde fördriva tiden med. Jag läste baksidan lite sådär halvers och kände bara "fa van är det här för skit? Jävla kärleksdravel", sen på kvällen tog jag mig tiden att läsa baksidan lite mer noga, ett ord fastnade direkt - werewolf. För det är jag! Så jag läste den delen först (boken råkade vara delad i tre olika delar av tre olika författare).

Visst det handlade om vargar men det kunde lika gärna inte ha gjort det... Det jag vill komma till är att alla tre novellerna är sånna där ubersexiga stories. Samtidgit som man tycker om att läsa dom så blir jag bara svartare innombords - jog kommer alldrig att få uppleva det där, ha det där, känna det där...

Förbannade, helvetes, satans, jävla rövhål! Den senaste månaden har vara försvunnit i en dimma, jag kommer inte ihåg mycket av vad som har hänt - kanske lika mycket för att inget har hänt.

Fan, jag vill ha min rosa hoddie...