Dagens...

...godaste: te

...humör: hyfsat, men har haft nära till tårar ett par gånger

...höjdpunkt:

...irritationsmoment: våra fulla grannar som kikade in en sväng, men det är inge fel på dom egentligen

...jobbigaste: internet

...kläder/outfit: skitigt

...roligaste: busa med kisse

...tv-program: filmeran på tv (Mumien 2, The ledgend of Zorro och Hannibal)

Ville ni ha en dagbok också eller..?

Har vart en slö dag som vanligt, har frusit som en jävla idiot då det är 30 grader kallt ute och typ 20 grader varmt inne - vilket är lite för lite för att jag inte ska frysa konstant och hela tiden.

Syrran är ute och super, och hon vägrade ha mössa på sig, herregud frisyren blir ju förstörd och hon som har en massa hårspray i och allt... Pruuutttt - så mycket bryr jag mig.

Fan, är jättedålig på det här med att skriva dagbok... Vet inte vad jag ska skriva, funderar en hel del under dagarna men glömmer bort att just det kan bli bra bloggmaterial och det faller i glömska igen så när jag väl sitter här så blir det bara pankaka av allt och jag minns inte ett piss.

Måste gå och sova nu, ska upp tidigare i morrn, blir eventuellt en tur till stan med morsan, får se vad det är för väder, är det kallt vettefan om jag vill.

Har uppdaterat bloggen med att lägga in kategorier, det blev rätt rörigt men det skiter jag i. Tänkte väl testa om det fungerar, eller nåt.

Men iaf

Dagens...

...godaste: vaniljglass med chokladsås och pepparkakssmulor

...humör: hyfsat, lite irriterad lver facebook

...höjdpunkt: nytt Narutoavsnitt

...irritationsmoment: facebook

...jobbigaste: kliva upp ur sängen

...kläder/outfit: måste jag säga det? Kör på det vanliga - mjukiskläder

...roligaste: Scrubs

...tv-program: CSI Miami

Så, ska man kanske börja skriva dagbok då... Länge sedan jag gjorde det, provade nån gång när man fick en i julkklapp eller nåt, men det var ju rent patetiskt att läsa igenom. Har fått papprena från körskolan idag, det blir en tre veckors intensivkurs - jobbit värre. Tillbaka i skolbänken i tre veckor med ett enda ämne udner den tiden. Har 25 körlektioner framför mig, yikes, har aldrig kört bil, pappa kom aldrig loss att gå den där jävla övningskörningskursen med mig och/eller syrran + att den kostar pengar, vilket suger.

Har gjort absolut ingenting idag, lyssnat på musik för ovanlighetens skull, har en skiva som snurrar runt och runt just nu. Så den är det enda jag lyssnar på för tillfället. Säger dock inte vilken det är (om ingen frågar).

Långnovellen som jag har nämnt tidigare ligger på is, är fruktansvärt dålig på att ta tag i saker och göra saker. Har flera grejer jag måste göra, men jag känner bara att jag verkligen inte orkar. Ids inte.

Jag har ju djur, det har jag nämnt tidigare, och det känns så jävla overkligt ibland. Det känns verkligen inte som om jag förtjänar att ha dom, katten glömmer jag ibland bort och kommer sen ihåg honom när jag ser honom, jag har haft honom i två år, men har ännu inte vant mig vid tanken på att han är min och att han finns där, på att han är min bästa vän och det ankare som håller kvar mig här. Det är en sån där grej, man ser inte vad man har förrän det är borta...

Slogs av en tanke när jag satt på fb, en gammal kompis hade skaffat sig ny pojkvän efter att hon gjort slut med sin gamla i våras eller när det nu var. Min kusin skaffade sin första pojkvän när hon började på samma gymnasium som mig, dom var ihop ett tag i alla fall, men sen vart det strul och det slutade fungera. Mindre än ett år senare har hon en ny kille som hon fortfarande är ihop med. Svala var ihop med sin kille i ett halvår tror jag, sen hände något som gjorde att de gjorde slut. Svala var tydligen snabb däremellan och hann med ett och annat ligg, kanske inte pojkvänner, men ändå... Sen vart hon ihop med sitt ex igen till vintern och de har vart ihop sen dess. Sen har de andra jag känner vart rätt stadiga i sina förhållanden och inte bytt så många gånger.

Men ska de måsta vara så, att har man en gång haft en kille så blir det hela plötsligt mycket enklare? Jag har aldrig haft en kille, och egentligen inte vart kär på riktigt (glöm Skarsgårds-grejen, varenda kvinna på planeten gillar ju fan-skapet så då känner jag mig bara som ett får, som följer alla andra). En kille som vill vara med mig känns väldigt långt borta i dagsläget.

Och dom som nu har pojkvän och gör slut, och skaffar en ny inom ett halvår, varför ska dom få flera och jag ingen? Visst, de kanske bara söker tröst, eller gör det för att mätta begär, och egentligen har det inte så stor betydelse och håller inte så länge. Men dom fick ju någon! Jag ingen!

Fan va irättvisst allt ska vara egentligen. Är det som om man måste kicka igång med ett fårhållande, och om det inte håller är det ju bara å ta en ny. Men det är den där kicka igång grejen som inte funkar för mig. Det är inte en jävel på planeten som är rätt för mig, som funkar med just mig. Du och Jag Nemi, du och jag...

Men sen, visst, man ska inte hålla på å byta partner flera gånger om sådär som vissa gör (Svala förut). Men varför ska de som en gång haft pojkvän ha så jävla mycket enklare att hitta en ny? Och vi som aldrig haft någon får antingen vara utan eller kanske om man har tur hitta en på pensionärshemmet, eller nåt... Då är man kanske inte lika noga med hur människan ser ut.

Ok, jag erkänner, jag är rätt kräsen med hur jag vill att min kille kan/får se ut, det är där det faller när jag tidigare har pratat om dessa nördkillar i klassen. Dom är fysiskt inte lika attraherande som andra killar. Och den fysiska attraktionen är viktig för mig. Har läst nånstans att man blir glad av att se vackra människor omkring sig, det friger endorfiner i kroppen som gör att man känner sig lycklig. Så jag tror att jag har ett jävla behov att ha snygga människor omkring mig, samtidigt slår jag ner på mig själv då min nuna inte är mycket att hurra för. Det är också den som har hämmat mig och avskärmat mig - den är anledningen till att ingen vill ha mig. Folk är ytliga, det är den bittra sanningen. Är du ful har du ingen plats i världen.

Men sen pratas det ju också om den inre skönheten, grejen är den att man inte kan se den förrän man börjar lära känna någon, och om man då lär sig att älska denna personlighet så förändras utseendet och människan blir vacker på sitt speciella vis. Men då är det ju någon som ska ta det där första steget och lära känna någon. Lockar inte omslaget blir det svårare.

Omslaget till första HPboken får förklara vad jag menar. Jag skulle själv aldrig läst böckerna om de svenska hade sett ut såhär (det här är första boken på engelska). Bara för att framsidan är så sjukt ful, men handlingen är ju superbra. Man måste våga öppna även fula böcker för att kunna se.

Ska gå och göra mig klart för sängen, har ett nytt Naruto att kolla så ska ta med datorn till sängen och göra det. Men sen blir det sova och förhoppningsvis drömmer jag om det jag vill i natt, fick ett smakprov på det i går och nu vill jag bara ha mer av det goda. Har hittat en ny värld att fly till när denna blir för outhärdlig.

Men vilken det är tänker jag inte avslöja om ingen frågar.

Dagens...

...godaste: choklad, dock har vi inte haft något lördagsgodis...

...humör: bra

...höjdpunkt: nytt dataspel, dock kunde ju min dator ha vart bättre

...irritationsmoment: mitt gamla inlägg "Skåne är ett eget land" har nu fått sin sista kommentar, blev så less alla anonyma skåningar som måste försvara sig, så jag tog bort det för att bespara mig irritationen. Dock står mina åsikter kvar till stor del

...jobbigaste: en förlust i familjen

...kläder/outfit: lätt

...roligaste: dataspelet

...tv-program: har inte kollat tv idag

Dagens...

...godaste: pepparkakor

...humör: bra faktiskt

...höjdpunkt: Naruto

...irritationsmoment: kommer inte på nåt direkt

...jobbigaste: intressen som ofrivilligt dör ut

...kläder/outfit: mjukiskläder

...roligaste: How I met your mother

...tv-program: Naruto

Dåligt uppdaterat här på ett tag ser jag, men jag har inte idats sitta vid datorn så internetet inte har varit tillgängligt i allför stor skala, så jag la bloggen åt sidan ett tag.

Har precis sett två avsnitt av en animeserie som jag följer, ska bli jävligt spännande å se hur de har tänkt lösa den knipa som de är i nu. Måste säga att jag är väldigt imponerad av japans manga egentligen. Var väldigt skeptisk till det förut men har nu inte så mycket emot det. Kan ha lite svårt att bara börja följa en ny serie, men hittar jag en bra så... Jag sitter och kollar en som heter Naruto. Det handlar om en kille som blev föräldralös som liten och det lite pga vad han är - en jinchuriki, dvs han har en demon infängslad i sin kropp. Just Naruto har den niosvansade demonen, det finns nio stycken allt som allt spridda över världen (som är rätt liten). Han gick som liten i skola för att bli ninja, ninjor finns det lika många varianter av som det finns individer, var och en specialiserar sig på en viss grej och utvecklar sedan den till max. Just Naruto är bra på kloning, han han multiplicera sig själv i tusental, samt att han har en chakrapower som kallas rasengan. Ja, jag vet att det blir nördigt å svårt att hänga med, men va fan, jag har följt den här serien i tre år så det är lite inpräntat i huvet på mig hur det fungerar iaf.

Ninjor får under sin tjänstgöring en massa olika uppdrag med olika svårighetsgrad, och det är ofta man sitter och biter på naglarna för det kan gå precis hur som helst - än har de inte dragit sig för att döda karaktärer som man tycker om. Dessutom får man lära känna alla som är med mycket närmare än man får i amerikanska och svenska serier (visserligen spelfilm men ändå). Man får verkligen se vad det är som rör sig i huvudet på dom och det är svårt att inte ryckas med med svordomar och hurrarop när det går som det går.

Så långt har det kommit ut 220 grundavsnitt, där karaktärerna är yngre och uppdragen liiite mindre dödliga. Sen kom vi in i Shippuuden-avsnitten som så långt är uppe i 143 avsnitt, det kommer i genomsnitt ett per vecka. Plus att det har kommit ut 5 långfilmer med fler på väg. Så man har ju det man gör, med att hålla reda på vad som händer och sånt, men har man inget liv så måste man ju sysselsätta sig med något.

Det här är en bild på många av huvudkaraktärerna från "första" säsongen, det är en serie med mycket folk och det kan bli besvärligt att hålla reda på vad alla heter, men jag kan just nu namnge alla på bilden (kanske inte stava till det men jag vet vad de heter). Ska jag nörda lite mer och dra dom från vänster till höger bara för att jag kan? Men ni får bara förnamnen på dom, kan inte vad alla heter i efternamn.

F.V Lee, Gui, Gaara, Hinata, Sakura, Kakashi, Naruto, Iruka, Sasuke, Itachi, Shikamaru, Shino och Neji. Men som nämnt det saknas en massa folk på bilder.

Min favoritkaraktär i hela serien, Hatake Kakashi (efternamn, förnamn). Han är sjukt rolig och det är lätt att skratta åt honom, sen är han ofta pinsam (även om det blivit lite mer allvarligt nu i Shippuuden). Han har sedan han var liten haft en mask för ansiktet så det är inte många som vet hur han ser ut. Då kommer vi ju till frågan hur sjutton han gör när han äter kring folk? Jag vem vet.

Ormen Orochimaru. En ninja som från början var på den "goda" sdan men som i sitt sökande efter odödlighet och allsmäktig kraft blev galen (kan jämföras med Voldemort från Harry Potter). Den här faan är inte trevlig att ha å göra med, svår å döda är han också. Han var med från ansnitt 33 eller nåt sånt och har hängt med sen dess, det såg lite mörkt ut för honom när hans lärling gick emot honom men jag tror inte att vi blivit av med honom riktigt än.

Det här är team 7, det var så de hette under skoltiden, de gjorde alla uppdrag tillsammans och lärde sig att arbeta som ett team. Det var rätt kul att följa hur dom växte och hur det gick för dom, Naruto och Sasuke näst intill hatade varandra, lite pga Sakura i mitten. Men de vart ändå som bröder, även om det inte går in i allas tjockskallar.

Och sen har vi dessa monsterfiender - Akatsuki. De var från början nio stycken, med div specialiteter. Var och en blev speciellt utvald för deras destruktiva tekniker, så de är svåra kackerlackor att döda. Deras mål är för stunden att samla alla svansdemoner för att använda deras krafter till va syfte det nu är de har i tankarna. Men för att komma åt demonerna måste de döda deras värdar -dvs itne bra. Orochimaru var en gång medlem i Akatsuki men hans maktbegär blev för mycket för gruppen som lika mycket slängde ut honom som han själv slutade för att söka makt på eget håll.

    Om jag inte minns fel så var det Uciha Madara som grundade Akatsuki, detta för att hämnas på den by som han tyckte gjort orätt.

Ja, det blev långt, och ja det blev nördigt, men det här är något jag tycker är kul så ta det inte ifrån mig. Det är en av få saker som jag ser fram emot varje vecka då jag inte har så många ljuspunkter i mitt liv.

Jag ska erkänna att jag under mååånga år har lidit av fotvårtor eller nåt, grose som fan, men vad gör man? Hur som helst, jag fick en på en av mittentårna och den vägrade försvinna, år gick. Sen under sista skolåret så blev det plötsligt fler, min fötter var inte speciellt gulliga vid den tidpunkten. Jag hade dessutom råkat upptäcka att jag pressar ner just den tån i skon så att den riktigt marineras i fotjuicen, och det var därför jag hade fått det här. Svamp eller vårtor, vad det nu var.

Så i höstas började jag försöka ta hand om mina fötter i allmänhet, jag hade väl motvilligt börjat acceptera att jag skulle bli tvungen att leva med det (och inte var det kul, det var inte bara fult, det gjorde ju för helvete ont ibland också).

Så jag tvättar fötterna i duschen, filar hälar och sånt, sen smörjde jag in fötterna med vanlig Helosan (som är en mjukgörande, sårläkande kräm som finns i vanliga mataffärer) och innan jag visste ordet av så var fotsvampen/vårtorna helt borta! Som genom ett trollerislag, och mina tår är helt släta igen.

Så ni som lider av detta, prova Helosan innan ni köper något dyrt jävla medel, det är superbra, mot mer än jag trodde faktiskt.

   Jag har den lilla blå tuben