Jag undrar om inte jag har ett hjärtfel eller nåt? För ibland kan det som knyta sig i bröstet och jag får jättesvårt att andas, måste andas ytligt och vänta ut det, ibland släpper det efter ett par sekunder, andra gånger har det hållit i sig länge.
Minns första gången jag kände det här, jag var väl 7 år tror jag, vi skulle gå till skolan på morgonen, alla syskonen plus mamma. Morsan var sur och irriterad för att vi var sena eller nåt. Jag känner plötsligt hur det gör jätteont att andas och blir så rädd att jag bara lägger mig ner och gråter. Och vad gör kärringen då? Jo hon typ sliter upp mig från marken och blir arg på mig för att jag ligger i snön eller nåt och jag får gå hem igen (vi har bara hunnit gå uppför backen bakom vårat hus). Det går över efter en stund och på eftermiddag åker vi till läkarn som kommar på mig och konstaterar att det är inget fel på mig.
Efter det kom det nån gång ibland bara, jag sa aldrig något utan härdade bara ut det. Nu på senare år har det kommit oftare och hållit i längre - kanske har det att göra med depressionen att det blir värre. Jag var aldrig spceiellt lycklig som barn men heller inte deprimerad.
Det gör inte så ont att jag tänker gå till nån jävla läkare, det ligger som ytligt som om det är i senorna precis under huden mitt på bröstkorgen. Läskigt är det iaf, men jag är van det nu så jag bryr mig inte länger...

Gubbfan
7 december 2009 10:30
Varken eller!
Misstänker att det är en stressreaktion. Negativ stress!
Nä.... du håller inte på och blir knäpp!
Det är inte ovanligt med en sådan reaktion när man vantrivs med sin situation.
Vi människor är inga maskiner utan helt ruskigt känsliga.
Vad jag tror, är att du måste försöka (inte lätt, jag vet) se något positivt i tillvaron. Försöka vända varje situation till något bättre alltså.
Ont i hjärttrakten får du nog dras med hela livet när din situation blir för pressad eller otrevlig. Kroppen och hjärnan vill inte vara med om att du utsätter den för det hela.
Trösta dig med att vi är flera som misstänkt hjärtfel.
Men inte hittade "veterinären" något trots arbets-ekg och ultraljud. Vi är bara lite sköra en del av oss och måste lära oss att mungiporna måste vara uppåt i alla lägen och inte gå och älta oförrätter och elände.
Men vill du dessutom vara lite djävlig mot dina syskon som du inte tycks anse vara de mest älskvärda varelserna på jorden, så skall du gå omkring och se glad ut, kanske lite små-lycklig. Omgivningen kommer att bli galen av att inte få veta varför. De kommer att gissa och försöka få reda på det hela, men du säger inget.
Ser bara glad och smålycklig ut.
Detta tror jag kan vara den ultimata djävligheten mot omgivningen!
:-)
http://Gubbfan.bloggagratis.se
jossimyfriend
8 december 2009 21:41
har haft den här skiten hela dan idag, vägrade släppa tills för ett par timmar sen... Känns ändå inte som om det har släppt helt än...
Gubbfan
8 december 2009 22:17
Kanske läge att prata med farbror doktorn?
Åtminstone för att få reda på att det inte är något farligt helst.
Liksom bäst när man gått dit i onödan.
Men jag undrar över det där med nervöst hjärta.
Men du!
Det är dags att sova nu både för mumier som jag och för små blommor som du.
Dröm något sött!
http://Gubbfan.bloggagratis.se

jossimyfriend
9 december 2009 16:50
hej Gubbfan :)
tror jag skulle ta emot det med öppna armar om det var farligt, men jag betvivlar att det är det och att det bara är nåt depretionsrelaterat eller nåt.
En grej till jag kom att tänka på kunde vara om det hade me kondisen att göra då jag inte har den bästa (jag är inte fet utan snudd på mager, utan bara lat och ser ingen mening med att röra mig om jag inte måste). Och vilken sjuåring som är ute jämnt har ett kondisproblem? Så det är det inte.
Misstänker att det har å göra med att jag mår piss jämt och hela tiden.
Tipset du gav om att gå runt och flina hela tiden, trorr jag bara fungerar om man har folk som är intresserade av vad jag har haft för mig. Och sen om jag skulle testa det och de inte fick veta vad det var som jag smilade åt, skulle de antagligen bli arga och skrika åt mig att berätta eller så skulle jag vara störd för att jag inte säger något. Så det skulle nog inte få mig på bättre humör, sen är jag inte så jätteintresserad av att ha någon positiv relation till någon av dom, då jag tänkt bryta med dom när jag flyttar. Då vill jag försöka glömma den här skiten.
Gubbfan
15 december 2009 16:58
Såg ditt svar först nu.
Det där om att gå runt och se glad ut var nog mest elakhet.
Tänkte att dina "älskade" anförvanter skulle krevera tillslut.
Hoppas du ser hornen i min panna och bockfoten. :-)
Men det om konditionen är nog inte fel.
Man rör sig lite för lite tror jag.
Skulle skotta en massa snö i dag.
Fick in i norden ont i bröstet.
Men har precis gått igenom hjärtkoll och jag var oförskämt frisk sa dom. Dock dålig kondition!
Så du har nog rätt.
http://Gubbfan.bloggagratis.se