Blir så jävla irriterad på Svala ibland alltså. Hon har en väldigt osund inställning till hur man håller katter, till att börja med tar hon dom från mamman när dom är åtta veckor gamla, det är lag på att man inte får ta dom före tolv veckor. Om man tar dom för tidigt kan det leda till aggressioner hos katterna eftersom de aldrig fått lära sig av sin mamma att ta ett nej. De har heller inte fullt lärt sig katters språk och det kan leda till missförstånd. Båda hennes katter har under någon gång under sin levnadstid visat aggerssioner och har svårt att förstå regler i hemmet.

De är inte ens grundvaccinerade! Blev nästan lite förvånad när jag fick veta att de var avmaskade. Just för att hon är så slapphänt med sånt här. Visst jag är inte optimal heller men jag försöker inte förneka det heller. Min katt har fått sina grundvaccinationer och han har blivit avmaskad som liten plus varje höst då han har fått vara ute sommartid. Han är normalt innekett, vilket Svalas också är, vilket gör att det inte utsätts för smittor från andra djur hela tiden. Min har däremot inte fått sina årliga sprutor som de egentligen ska ha och han är heller inte försäkrad, men det är grejer jag kommer att ta tag i så fort jag har råd att göra det.

   Såg på tv i nått av de där amerikanska underhållningsprogrammen, en katt som de tyckte var superrolig för att den tuggade på ett gosedjur eller vad det nu var. Det den gjorde kallas för "ullätning", det är en psykisk störning som katter kan börja med om de tas för tidigt från sin mamma (6-8 veckor). Då dom "ulläter" så tuggar och gnager dom på kläder och liknande samtidigt som de mjölktrampar, på det här sättet får dom i sig tyg och trådar och kan skära sönder i magen och faktiskt döda katten. Och det här tycker folk är gulligt och roligt. Att se kattungar leka med garnnystan är visst också jättegulligt, men det är också livsfarligt, tråden kan sno sig runt halsen på katten och kväva den, om den sväljer den så skaver den i magen och kan skära upp i tarmar och mage, vilket säger sig självt inte är bra.

Ytterligare ett bevis på att människan är en av de dummaste varelserna på jorden inom vissa områden, däribland ingen respekt för andra arter.

sitter i köket med datorn, det är mycket bekvämare än att sitta i den förbannade ihopsjunkna soffan iaf, men internet förbindelsen suger rent ut sagt, tack och lov verkar det vara en hyfsad dag iaf, så man har ju internet. Vissa dagar funkar det inte alls helt enkelt.  

Så till min rubrik: brorsan kliver upp och äter frukost, han häller upp juice till max i ett 3,5 dl glas och pumpdricker det, det enda som hörs är svälj, svälj, svälj. Superirriterande. Sen gör han ett par mackor med ost och marmelad, tugg, tugg, tugg, SVÄLJ. Där är det otroligt att man inte hör det till grannhuset. Och jag har sagt att jag hatar det men det är väl en sån där grej som man inte kan ändra på...? Morsan är superirritande att lyssna på när hon äter just för att hon tuggar så ljudligt, man hör varenda tugga när tänderna slår ihop och hur maten rör sig inne i munnen. Det är skitstörande. Men man kan ju inte göra något åt det, det är bara å härda ut.

Att lyssna på djur som äter är rätt mysigt, typ hötugg från marsvin och hästar. Mössen tänker jag inte ens på, det bara knastrar lite och inge mer med det. Människor som äter, det är grose. För att inte tala om vissa som tuggar tuggummi. Det enda man hör är smask, smask och så en bubbla, smask, smask och så en bubbla. Inte heller kul.

Sen har vi ju alla äckliga, vidriga barn också, som äter med hela ansiktet. "Varning för barn", säger jag bara "Det är inte händer, det är RÖTTER som det kör ner i käket och suger upp näringen med"

Morsan har muttat en hel del om att mina syskon, speciellt syrran, snabbt vänder på dygnet så fort hon kan. Och att de ligger och sover tills, ja, nu. Så efter att jag tagit min mat vid spisen och gått och satt mig så frågar morsan när jag sak gå till AF, "jag kan ju inte bara sitta hemma, jag måste ju ut och känna att jag är någonting". Men jag ORKAR inte, jag har ingen energi kvar till någonting. Att jag dessutom inte ens har sett min katt idag tills för en kvart sen så har mitt humör varit ännu mer botten. Och det är han som får mig att inte lägga mig på tågspåret varje dag.

Rätt fult en sak, gick och lade mig halv två igår, läste säkert en timme och vaknade ändå en minut före väckarklockan ringde vid halv 10. jag föröker iaf att inte sova bort mina dagar även om jag inte gör något på dagarna.

Har dessutom mens nu, men tack och lov så verkar det vara en av de lugnaste perioderna jag haft, pms:n kända jag inte ens av förutom ett smärre raseriutbrott över att internet aldrig fungerar. Vi verkar bo i en svacka precis här så vi tappar kontakten med internet flera gånger i timmen. Det fula är att alla lägenheterna runt omkring har klockrent internet.

Känner mig verkligen inte glad idag, har ont i ryggen av att behöva sitta i den här jävla soffan med datorn flera timmar om dan. Det finns inte heller något att göra på dagarna, vi har börjat ha en del snö så snart KAN man inte ta sig någonstans heller. Brukar kunna fördriva en timme genom att gå till konsum och handla ett par grejer jag känner att jag behöver eller vill ha, men hur långt räcker det egentligen?

Hur gjorde ni när ni flyttade hemifrån? Och säger ni "tog bilen och for" så blir jag lessen för det är precis det jag vill göra men aldrig kommer kunna göra. Har ju iofs traktorkort så får väl köpa mig en epatraktor och sakterliga börja ta mig härifrån, eller nåt...

Har bara en stor gråtklump i halsen just nu, vet inte vad jag ska göra eller var jag ska ta vägen, famlijen förstår inte och jag har aldrig kunnat prata med någon om något. Så att sitta med allt det här inom sig är verkligen inte kul.

Hörs... kanske...

Sitter och kollar på Simpsons på tv när syrran plötsligt utbrister "Sänk ljudet på den jävla tvn!" Som svar fick hon att hon kan ju sitta någon annanstans och kolla film (hon sitter och kollar film med hörlurar på datorn, här i vardagsrummet). Då tycker jag faktiskt att man kan ta och acceptera att tvn kommer att vara igång ibland om man själv väljer att sitta i vardagsrummet med datorn. Passar det inte kan hon faktiskt gå någon annanstans.

Sen säger hon det mest klassiska "jag bor också här". Visst må så vara, men när du vill något så är det bara å acceptera eftersom du ju är queen i huset. Fatta att det är fler än du som bor här.

Är som rubriken säger lite smått irriterd idag, blir så sjukt jävla less på mina idioter till syskon som aldrig kan få huvet ur arslet å ta å göra något här hemma! Återigen var det jag som var tvungen att tömma och fylla diskmaskinen, samt byta soppåse, jag har dessutom gett fåglarna (typ talgoxar och sånt, inte undelater) mat fast jag inte når alla foderautomaterna, dvs det är min brors uppgift att göra det då han är längre än mig.

Syrran har haft en lektion i skolan idag, ge'vov, hon lämnade iaf huset innan hon började om hon gick dit vet jag inte.

Vi käkade pankaka igår, och syrran fick uppgiften att tömma maskinen, detta gjorde hon under högljudda protester om att hon har ett liv och inte ska behöva göra något hemma. Tror hon har tömt maskinen två gånger sen jag kom hem i mitten på juni. men hon kan inte fylla den med det ständigt växande berget på diskbänken utan lämnar det till den som kommer efter henne. Och det är ändå hennes disk till ca 50 %. Hon tar fjorton nya glas varje dag, lämnar dom med olika mängd vätskor i runt om i huset, så att nån annan blir tvungen att ta reda på det (oftast jag eller morsan).

1. 2. 3.

1.Vem syrran tror att hon är...

2.Vem hon önskade att hon var (till höger)...

3. Vad hon är värd i mina ögon...

Jag har faktiskt ett par husdjur också, som till 99% är mitt ansvar om ingen annan blir absolut tvungen att ge dom mat eller nåt. Under tiden som jag var hon Svala så förföll burarna och dom får sitta i sin egen skit i en vecka till innan jag kommer hem och får börja med att städa burar och lådor. Och ändå hör man hur dom klagar på lukt. Men städa buren då! Jag har två jävla zombiesyskon som kan göra det om inte du kärringjävel pallar å göra det.

Syrran gör just ingenting annat än sover, sitter vid datorn och kollar film, klagar på dom vänner hon inte är vän med just nu, och umgås med de vänner som det fortfarande fungerar med. Fortfarande super hon varenda helg och sist skutsade till och med pappa runt henne så hon kunde hämta dricka där hon nu hade det. I 17 cm klackar, leggins, kortkorta kläder som bara nästa döljer stringtrosorna som hon envisas med att ha. Uppsminkad till max, håret är volumerat och ser ut som själva faan, hatar den färgen som hon har just nu, jävla platinablont (med en mörk utväxt dessutom, då hon slösar bort pengarna som hon ska använda till att köpa ny hårfärg). Svart, svart och svart. OCH vi ska notera att hon fortfarande är 17 år.

Brorsans dagar: går till skolan till de få lektioner de har, han kommer hem och äter upp hälften av maten som finns i skåpen (innan mamma kanske fixar nån mat), sen är det datorn som gäller tills han däckar till ett livlöst läge till nästa morgon. Har han läxor gör han dom oftast nattetid på helgerna. 

Brorsan är ändå bättre att ha omkring sig än syster, han kan nån gång, vis sällsynta tillfällen plocka ur diskmaskinen om morsan ber honom göra det, eller skotta gården, eller damsuga. Men inget av detta kan hna göra på eget initiativ.

Morsan tycker dessutom att jag ska tvätt under dagarna när jag är hemma. Känns ju kul att ha det också, bara för

att jag är hemmaså har jag ju tid. Men varför ska jag göra alla hushållssysslorna? Det jag absolut inte gör, under några som helst omständigheter är lagar mat. Jag kan hjälpa morsan att hacka grönsaker till tacos men jag lagar inte mat! Aldrig!

Så jag känner mig som nån jävla piga här hemma och det jag får för det är att jag fortfarande får bo gratis hemma (bor inte ens i själva lägenheten). Jag har mina kläder i sopsäckar för det finns ingen garderob, jag har datorn i knät i vardagsummet eller på vardagsrumsbordet dä jag inte har nåt skrivbord. Och skulle jag sitta i min säng med datorn så skulle jag aldrig se min katt, så han inte får vara där jag sover. Alla mina saker är utspridda i div kartonger, så även om jag ville så skulle jag inte kunna packa upp något av det.

Svala skulle nån gång vilja komma förbi och hälsa på, och eftersom hon bor långt bort så skulle det innebära övernattning, det är helt omöjligt om vi inte hyr rummet som finns i området där jag bor. Jag får inte plats i lägenheten, än mindre en sovkompis till mig.

Och det är för att pa har varit för snål de gånger vi har tittat på något större eller de gånger som möjligheten har kommit upp. Yes, min värld är underbar. Och alla säger att en positiv energi inte skadar, man mår bättre om man är glad. Det gör ingen som helst jävla skillnad här, då ingen bryr sig om någon annan här. Försöker man lätta upp stämningen så får man ingen respons alls, så leendet dör och var och en återvänder till sin lilla bubbla och nåde den som råkar nubba någon annan.

Jag spårade ur igen ser jag, men det här är sånt jag vill ha ur mig. Att det blev ett inlägg i stället för nio var för att jag helt enkelt hade flyt nu.

Kan ju pigga upp mig själv med ett par bilder på min favvis nu, kanske kan man då le en stund och må lite bättre...

Kanske ska gå och ducha så man känner sig lite fräshare(?), men jag känner inte för att gå i källeren för att hänta nå handdukar, dom är ju som vanligt slut i badrummet för att syrran använder 2-3 stycken varje gång hon dushar och direkt slänger dom i tvättkorgen, MAN ÄR VÄL REN NÄR MAN KOMMER UR DUSCHEN?

Katten sover än, han delar sänge med syrran på nätterna, då jag sover lite dumt till kan han inte vara med mig. Känns ingen kul att inte kunna ha honom i sängen när man ska sova...

Ska kanske ta upp en annan låda från källaren och se om det är värt att starta upp en gammal hoggy igen... får se, det är väl bättre än att sitta vid datorn nonstop.

Statistiken ligger i bottenskrapet, förstår det, den här bloggen är ju död. har verkligen noll inspiration till att skriva, är så sjukt trött jämt och ser inte fram emot någonting. Sitter och nördar på internet i princip hela dagarna. Det är mitt liv just nu. Man får se världen genom en jävla datorskärm, utan att få uppleva något själv.

Det hjälper inte heller att säga "ta tag i ditt liv", det finns inget liv att ta i, jag kan inget göra i den sits jag är i, det finns noll engagemang från omvärlden. Jag är LÅST.

Jag är likgiltig till allt. orkar inte bry mig längre, men måste säga att jag har närmare till tårar än till skratt, är bara så förbannat less på alla korkade människor i världen. Hoppas att det är en meteorit eller nåt som slår ner 2012 så hela jorden dör. Tyvärr kommer många djur att stryka med också, men dom kommer inte att se det som ett straff från Gud iaf (JAG ÄR INTE RELIGIÖS, bara påpekar vad vissa kommer att tro). För visst människan är ju värd allt hon får och allt hon inte får tar hon och säger att hon är värd det.

Människan är girig, och det har visat sig på vår planet, det har ökat med 3 MILJARDER människor på bara 20-30 år. Det måste ju betyda att något är åt helvete galet. Om vi inte var så förbannade många skulle alla må så mycket bättre. Och uppenbarligen har denna stora hjärna bara lett till än mer besvär. I och med att vi tänker så grubblar vi och detta kan vara båda bra och dåligt ur en psykisk vinkel. Jag tänker alldeles för mycket och är iomd depreimerad. Men jag vet inte om dom i min närhet vet om det. Det är aldrig någon som säger något, eller frågar något när det är helt uppenbart att jag är ledsen eller nere.

Min kompis (svala som jag kallar henne här) hon ser på en gång och frågar vad det är, även om jag inte alltid säger något så är det trots allt uppskattat att någon frågar. Men här hemma är man väl van vid mutter och att få huvat avbitet om man frågar något. Så dom som behöver det hamnar i skymundan och får sitta med en värkande knut i bröstet i stället.

Min vardag är inte vacker, den har till och med blivit bättre på vissa håll, men eftersom människor är idioter så blir det inte bättre på andra. Och att ständigt stå och stampa på samma ställe ger aldrig något. Men dom förstår inte det här hemma.