Idag kom den, det jag trodde att jag inte skulle få, min första panikattack.

Nu är det officiellt - jag är obotligt deprimerad och kommer nog aldrig ta mig ur det. Det känns iaf inte så. Vi bråkade ganska ordentligt idag, morsan och jag, var så arg så jag darrade bara, gick och slängde soporna och när jag kom hem rann det över igen och resulterade i ett hål i källardörrn. Sen gick jag in och drog på mig nå klädaer tog tillfället i akt och bara gick. Drog till stan innan allt stängde.

Ringe till pappa, han är borta och jobbar på annna ort, och berättade vad som hänt och varför. Sen gick det väl bra en stund men när jag lagt på kommer paniken. Jag får svårt å andas och hela kroppen gör ont, försöker lugna ner mig med djupa andetag, det går sådär. Det kom och gick flera gånger.

Är hemma nu, morsan grinar för att hon upprört en kompis och jag är bara likgiltig. Allt är blankt och jag känner ingenting, förutom att jag har ont i magen men det är av en annan anledning...

Så nu är det officiellt - jag är obotligt deprimerad.

 

AF

25 november 2009 13:48

låter jättejobbigt, hoppas du mår bättre snart o att allt löser sig!

http://actingfoolish.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Satt precis och funderade när Jossi var född, men kunde inte komma ihåg. Så jag började bläddra igenom gamla inlägg här och hittade det jag sökte. Hon var född den nionde februari och hon dog den 11 april. För exakt sju år sedan togs mitt lilla lycko...

Ungefär såhär det är i mitt huvud hela tiden.

Ofta min tanke om amerikanerna, och deras 'protecting our country' ...

Var på kurs nyligen, om säkerhetstänk och arbetsmiljö. Kommer inte ihåg ordvalen precis. Men hur som, vi kom in på stress och vilka typer av stress det finns, fysisk eller psykisk och vad som skiljer dom åt. Det hon sa om psykisk stress var som om ho...