Jag saknar min skola så sjukt mycket, jag fattar inte att man så in i helvete kan sakna skolan, men jag tror det har å göra med tryggheten jag kände där. Jag visste precis vad jag skulle göra och när, det var aldrig några funderingnar. jag hade gärna gått kvar och läst en massa kurser till som jag "var tvungen" att välja bort för att ett annat ämne var intressantare vid det tillfället.

Får veta nu i efterhand att om man hade läst de andra kurserna hade man haft lättare att få jobb, känns ju kul. Det känns dessutom som om man har valt helt fel inriktning, men kan inte bli något av det jag valde. Jag skulle ha valt den svårare linjen och mått piss över en massa ämnen som jag inte förstor istället om jag hade velat bli något inom detta område. Eller valt en helt annan inriktning med en helt annan grupp arbeten.

Jag saknar min skola... Även om jag under sommaren nästan har kommit att hata en person som jag såg upp till så mycket under min tid på skolan. Men sen började jag se denna lärares brister och respekten försvann allt mer.

Andra lärare kom och gick som gärna hade fått vara kvar, en av dom var särskillt bra, han kunde läsa eleverna och se vad som fungerade och vad som inte gjorde det. Han hade ett sätt att lära ut som var kul, som man förstod. Han var rättvis med betygen, men han fick inte vara kvar. Såklart, alla bra lärare har inte "rätt utbildning".

Vill tillbaka till tryggheten, men jag vill inte börja på en ny skola, är rädd för det nya, en av anledningarna till att jag aldrig kommer mig för att göra något själv, jag är rädd. Detta är baserat på min konstanta ensamhet och isolering från omvärlden , jag har aldrig lärt mig att prata med folk, att umgås.

Jag vill tillbaka till min skola, och tryggheten...

 

Mikaela

20 november 2009 21:17

tur att någon skanar det!

http://www.mikaelaelisacharlotte.blogg.se

 

Tintin Belisida

20 november 2009 21:19

Har själv känt så där. Är mycket äldre än du men vi är ju trots allt MÄNNISKOR allihop. Har varit svårt sjuk länge men kan äntligen bli frisk och då kommer jag att vara glad nästan hela tiden. NU är jag jätteglad också. Hoppas att hopplösheten försvinner för dig snart. Jag vet ju att det ljusnar förr eller senare även om det inte alltid känns så..

http://elisannw.bloggplatsen.se

 

jossimyfriend

22 november 2009 23:30

till mikaela: ja någon måste ju som göra det också :)

till Tintin Belisida: det är inte kul att vara nere, vad bra för dig att du är på väg uppåt iaf :) För mig känns detta väldigt långt borta för stunden.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Satt precis och funderade när Jossi var född, men kunde inte komma ihåg. Så jag började bläddra igenom gamla inlägg här och hittade det jag sökte. Hon var född den nionde februari och hon dog den 11 april. För exakt sju år sedan togs mitt lilla lycko...

Ungefär såhär det är i mitt huvud hela tiden.

Ofta min tanke om amerikanerna, och deras 'protecting our country' ...

Var på kurs nyligen, om säkerhetstänk och arbetsmiljö. Kommer inte ihåg ordvalen precis. Men hur som, vi kom in på stress och vilka typer av stress det finns, fysisk eller psykisk och vad som skiljer dom åt. Det hon sa om psykisk stress var som om ho...