Kan ju pigga upp mig själv med ett par bilder på min favvis nu, kanske kan man då le en stund och må lite bättre...

Kanske ska gå och ducha så man känner sig lite fräshare(?), men jag känner inte för att gå i källeren för att hänta nå handdukar, dom är ju som vanligt slut i badrummet för att syrran använder 2-3 stycken varje gång hon dushar och direkt slänger dom i tvättkorgen, MAN ÄR VÄL REN NÄR MAN KOMMER UR DUSCHEN?

Katten sover än, han delar sänge med syrran på nätterna, då jag sover lite dumt till kan han inte vara med mig. Känns ingen kul att inte kunna ha honom i sängen när man ska sova...

Ska kanske ta upp en annan låda från källaren och se om det är värt att starta upp en gammal hoggy igen... får se, det är väl bättre än att sitta vid datorn nonstop.

Statistiken ligger i bottenskrapet, förstår det, den här bloggen är ju död. har verkligen noll inspiration till att skriva, är så sjukt trött jämt och ser inte fram emot någonting. Sitter och nördar på internet i princip hela dagarna. Det är mitt liv just nu. Man får se världen genom en jävla datorskärm, utan att få uppleva något själv.

Det hjälper inte heller att säga "ta tag i ditt liv", det finns inget liv att ta i, jag kan inget göra i den sits jag är i, det finns noll engagemang från omvärlden. Jag är LÅST.

Jag är likgiltig till allt. orkar inte bry mig längre, men måste säga att jag har närmare till tårar än till skratt, är bara så förbannat less på alla korkade människor i världen. Hoppas att det är en meteorit eller nåt som slår ner 2012 så hela jorden dör. Tyvärr kommer många djur att stryka med också, men dom kommer inte att se det som ett straff från Gud iaf (JAG ÄR INTE RELIGIÖS, bara påpekar vad vissa kommer att tro). För visst människan är ju värd allt hon får och allt hon inte får tar hon och säger att hon är värd det.

Människan är girig, och det har visat sig på vår planet, det har ökat med 3 MILJARDER människor på bara 20-30 år. Det måste ju betyda att något är åt helvete galet. Om vi inte var så förbannade många skulle alla må så mycket bättre. Och uppenbarligen har denna stora hjärna bara lett till än mer besvär. I och med att vi tänker så grubblar vi och detta kan vara båda bra och dåligt ur en psykisk vinkel. Jag tänker alldeles för mycket och är iomd depreimerad. Men jag vet inte om dom i min närhet vet om det. Det är aldrig någon som säger något, eller frågar något när det är helt uppenbart att jag är ledsen eller nere.

Min kompis (svala som jag kallar henne här) hon ser på en gång och frågar vad det är, även om jag inte alltid säger något så är det trots allt uppskattat att någon frågar. Men här hemma är man väl van vid mutter och att få huvat avbitet om man frågar något. Så dom som behöver det hamnar i skymundan och får sitta med en värkande knut i bröstet i stället.

Min vardag är inte vacker, den har till och med blivit bättre på vissa håll, men eftersom människor är idioter så blir det inte bättre på andra. Och att ständigt stå och stampa på samma ställe ger aldrig något. Men dom förstår inte det här hemma.