Människans liv är fullständigt meningslöst och det finns inget som kallas öde.

Vi spenderar den första fjärdedelen av vårt liv i skolbänken och lär oss en massa skit som vi ändå inte kommer att ha någon som helst nytta av då vi ändå glömmer bort 80% av det efter bara ett par veckor. Sen ska man ut i arbetslivet efter gymnasiet (om man nu inte har läst i en svindyr högskola och dragit på sig en massa skulder, vilket man nästan måste för att kunna få något som helst skitjobb) och oftast börjar det med nått städjobb eller annat skräp där man tjänar 60 spänn i timmen och jobbar max antal timmar per dygn. Och så har man tur om man får vara ledig en dag varannan helg. Eller om man har en riktig tur och känner folk (vilket jag naturligtvis inte gör) så kan man få ett jobb efter en prao eller ett sommarjobb. Då är det bara att tuta å köra... :P

Jaa, som nämnt så ska man ut i arbetslivet som man sen kommer leva med i över 40 år. Några jobb här och där, eller så kan man ju skilla på att man är psykiskt sjuk och inte fungerar på en allmän arbetsplats och så kan man leva ett gott liv på ersättningen i stället. Kanske ska göra nåt sånt, är helvetes deprimerad, för att inte tala om min jävla rygg som jag tror kommer krasch ganska ordenligt då det ligger i släkten (och jag är inte 20 än). I början hamnar man på nåt jävla skräpjobb men där arbetskamraterna är trevliga, sen kommer man in i branchen som man kanske kände i början att man ville jobba med, bara för att inse att arbetskamraterna hatar dig för att du är en besserwisser fast du vet exakt vad du pratar om. Så man lämnar det jobbet också och hamnar på nåt "tillfälligt" i 15 år, sen går man arbetslös fram till pensionen och lever på 1000 spänn i månaden för resten av sitt förnedrade liv.

De låg betalda jobben är dessutom ofta de farligare och innebär en större risk, eller så gör man endast jobbet för alla andra människor. Det enda man gör är skapar en möjlighet för alla andra att kunna utnyttja en och man är beroende av att alla andra utnyttjar en om man vill ha kvar jobbet.

Eller så kan man redan från början vara en självsäker, rövslickare som direkt kommer in på jobbet man vill ha och tjänar 150 000 i månaden och aldrig behöver bekymra sig om pensionen igen. Som en kontorsnisse som aldrig behöver bekymra sig för något, inte ens en stel nacke eftersom stolarna kostar 50 000 för högsta komfort och så behöver dom bara jobba tre dagar i veckan och får 6 månaders semester per år.

Och som nämnt, när man sen är pensionär så kanske man her nån besparing så man kan klara sig hyfsat  ett par månader, men sen hamnar man på nått jävla ålderdomshem i 20 år för att man inte har nå pengar till nåt annat.

Visst har man en kul framtid, kanske ska man inte 65 årspresent erbjudas dödshjälp eftersom ingen alls kommer att ta hand om en när man blir gammal och inte kan ta hand om en själv.

 

Classy

8 oktober 2009 21:05

Eh, nu får du sluta. Man måste se det positiva i livet också, allt roligt man gör och får uppleva. Det finns mycket mer här i livet än att tänka på en massa negativa ting! :)

http://nathaliesjobeck.blogg.se

 

jossimyfriend

8 oktober 2009 21:29

tack classy för din åsikt
dessvärre är jag obotligt deprimerad och kan inte längre se det positiva i livet. jag har alltid så mörka tankar i mitt sinne så alla roliga och glada minnen snabbt ersätts av sånt som ger mig ångest och jag kan inte gå tillbaka och minnas det som var kul. KOmmer inte ens ihåg känslan av att vara glad på riktigt eller lycklig (vilket jag varit en enda gång i mitt liv vid ett helt alldagligt tillfälle under ingen speciell omständighet) annars påminns jag ständigt om hur mycket jag hatar människor och helt enkelt inte är värd något.
Vi är så många människor på jorden nu att man inte ens är unik längre, man har inte längre något syfte, man märks inte i mängden.

 

Gubbfan

12 oktober 2009 11:27

Men då så!
Om vi nu inte har något syfte, om vi bara finns för att våra föräldrar tyckte om varandra just vid det där speciella tillfället, om vi blev den vi blev bara för att en viss permie råkade komma först DÅ KAN VI KOSTA PÅ OSS ATT VARA POSITIVA.
Det kommer man myyyyyyyyyyyyyyyyycket längre på.
Även om leendet inte är äkta, går det hem.
Så upp med mungiporna och lev.
Det går fint att leva på låg pension också när du blir gammal.
Har inte ens sk garantipension. Men vad då?
Jag lever ju och naturen är vacker och ..............

http://Gubbfan.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Satt precis och funderade när Jossi var född, men kunde inte komma ihåg. Så jag började bläddra igenom gamla inlägg här och hittade det jag sökte. Hon var född den nionde februari och hon dog den 11 april. För exakt sju år sedan togs mitt lilla lycko...

Ungefär såhär det är i mitt huvud hela tiden.

Ofta min tanke om amerikanerna, och deras 'protecting our country' ...

Var på kurs nyligen, om säkerhetstänk och arbetsmiljö. Kommer inte ihåg ordvalen precis. Men hur som, vi kom in på stress och vilka typer av stress det finns, fysisk eller psykisk och vad som skiljer dom åt. Det hon sa om psykisk stress var som om ho...